det trycker..

..över bröstet..
känner mig ganska ensam, fast omgiven av människor..
känner min kvävd..av den där känslan..
den där rädslan som jag har..för framtiden..
inte mest för egen del, men för min älskade flicka..
o givetvis för honom med. paniken börjar komma över mig..
verkligeheten kommer ikapp..
hur gör jag? hur hanterar jag det? vad ska jag göra om det blir så?
önskar, hoppas att allt blir bra.

ingen att prata med, ingen som förstår..