..jag visste det skulle bli en av de tuffa bitarna med det här..
att hantera ensamheten. eftersom jag gärna ALLTID har folk o rörelse runt mig..
men saknaden efter min dotter är sååå mycket större än jag kunnat föreställa mig..
bara att få lukta på henne när jag vill, pussa henne o säga till henne att hon e en fisunge..=)
är ju så van vid att ha henne på mig 24h 7 dagar i veckan...
trodde faktiskt jag skulle kunna njuta av en helg själv. göra vad jag vill o unna mig själv..
men aldrig i livet. sitter här o tjurar med en kopp te o vill bara ha hem henne...
älskade ungeeeeeee
fredag 18 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar